Innerst inne är jag John Lurie, John Malkovich, Max Stirners musa, En ren tvätthög på golvet redo att vikas, eller ge vika. Manipulerande på ett snyggt sätt, smart i trygga fält, och besittande på kunskap om alla de hemliga tredje sakerna. Mentalt är jag med på omslaget till ”Marquee Moon”, handsken på röven på ”Is This It”, manliga ”Venus de Milo”, tomrummet på vänstra sidan av skärmen i Gaspar Noés ”Vortex”, Marlboro Red-cigaretten Bourdain aldrig rökte jag är hela packet. Fysiskt är jag utanför fristen, i akten av att palla äpplen från ett dagis, i sängen, fast under madrassen. I varje mansgris nya lädersoffa. Sittandes i Manchesters kvinnliga ketaminkrans kammarstol. Trakasserad på tunnelbanan, igen. Twee, stabil, och, trånande vacker. Mellan två stolar i en liten, liten, läkarmottagning i Berlin. Ifall man aldrig börjar tiden, efter det att den avslutas är fristen frirum för mig. Ytligt är jag kniven som skär igenom den STÖRSTA OSTEN I CHARKDISKEN. Gåshuden efter melodin. En givande hand som någon hugger i. Ett oväntat brynje. Ett älskat barn av upptagna föräldrar. Spermvalens rostande harpun i könet. Min farfars högra lunga. Min farmors artros. Blädderexet av Lorentz diktsamling i en bokhandel. Loskan på blädderexet av Lorentz diktsamling i samma bokhandel. Putinbebisen på din mammas cigarettpaket. Jag är oundviklig, alla dessa namn, saker, platser, är mina smeknamn, de smeker mig ofta.
Discussion about this post
No posts