Avstängt instagramkonto
“What has will be again, what has been will be done again; there is nothing new under the sun”
ECCLESIASTES 1:9
This could be us but you playing
Från ett konstnärligt perspektiv är det bäst att låta tragedin svalna innan man fyller munnen med den och spottar ut den på allas ansikten.
Smärta drar ut oss från våra vardaglia rutiner och tillåter oss att uppleva vår kroppsliga existens gränser. Smärtan drar oss till gränsen, och bortom gränsen finns bara ett hot om våld och likens skräck. Ordet blir ett skrik, strunt, tjut. Och i slutet - tystnad. Men ändå, när vi möter smärta, när vi möter smärta och fara, så känner vi igen oss själva. Döden fastslår att livet har mening.
Det är det som media säger sig presentera: Våra bästa versioner av oss själva.
Detta kan bero på ett stort antal oerfarna hotaktörer som bara kommer för att observera men inte delta i aktiviteten, eller att erfarna användare skapar "burner accounts" för att lägga ut bilder från ett nytt konto varje gång.
Du valde den här tjänsten för att den inte visar all den vanliga katastrof-porren, men innehållet är mycket levande, som en stor screensaver.
Det blir en parodi på Marx tidiga version av ett kommunistiskt samhälle där det skulle vara “möjligt för mig att göra en sak idag och en annan sak imorgon, fiska på morgonen, flytta boskap på kvällen, vara litteraturkritiker vid middagsbordet, utan att någonsin bli fiskare, herde eller kritiker”. Vi blir konfronterade med en framtid där jag är chaufför, sysslar med datainmatning, levererar mat, skriver åt nån pissig substax, kollar facebook eller twitter genom hela min dag men ändå tvingas sälja min tid för en lön.
Skriv upp det som naiveté, altruism och optimism.
Uttryck omvandlar erfarenhet till betydelse för att diskursen har någon sorts appeal till någon utanför en själv. Allt man säger är ett uttryck.
Vid en sån syn blir ryggradens nerver erigerade; ett plötsligt bloss svänger i våra ögon; en fråga ställs som aldrig besvaras.
När jag var yngre än jag är nu bad min dansinstruktör mig att sluta himla med ögonen.
Sjukvårdaren skyddar den stora chefen (BIG BOSS) från explosionen och två män överlever kraschen, men sjukvårdaren förlorar sin vänstra arm medans fragment av hans ben och tänder begravs i hans kropp.
Ett hål i huvudet är som ett munstycke för gudarna.
Jag vill varna dig att det du kommer läsa endast är obesvarade frågor. Vi kommer inte knyta ihop säcken. Jag kommer inte knyta ihop den i alla fall. För jag kan inte riktigt säga att jag vet vad som händer, eller varför, eller hur allt började, hur det slutade, eller om det ens har tagit slut; och jag har varit mitt i det.
Som en hund går tillbaks till sin egen spya, så upprepar jag mina misstag.
Skrivande och research går hand i hand. Vissa författare spenderar år efter år med att researcha sitt valda ämne innan de börjar skriva. Man kan aldrig göra för mycket research. Men, eftersom att tid är pengar, så är det vanligt att en författare endast spenderar några få månader på sin research. Synd.
Det är en ganska melodramatisk tes, eller hur?
Den perfekta postmoderna romanen kommer på något sätt att röra sig förbi grälet mellan realism och irrealism, formalism och “innehållism”, ren och hängiven litteratur, kotterifiktion och skräpfiktion.
När det fungerar har jag massor över, jag bryr mig inte, jag tappar det så fort det kommer, och jag får mer. Aktivt glömma! Det som betyder något är att gå i förbön när det inte fungerar, när det snurrar ur kurs, och meningarna är jävliga, och orden sönderfaller, och stavningen är totalt kaos. Konstig känsla. Deras mening skulle försvinna helt plötsligt. Panik. Jag ska göra ett sms av den här röran och sms:et måste hålla: Det vill säga mitt grundläggande schizoanalytiska projekt.
Den dagen han föddes var han redan en has-been. Eftersom det alltid har funnits lycka, belåtenhet och stridigheter, där också, har alltid funnits modernitet och/eller vid sidan av medvetande och/eller sann civilisation. Så skulle jag klara att rensa det innan jag går vidare, de enheter som jag använder som förtydligande av mitt stycke här är inget nytt i huvudsak, men i ett försök att skala bort deras yttre form och avslöja fröet av sömn under, kan man börja arbeta med modernitet.
Operationen tog fyrtiofem minuter rapporterade han senare, men det tog fyra timmar att rensa bort blodet från väggarna och från taket. Tio dagar senare, vid en offentlig tillställning i Amsterdam slet han av sitt bandage, som bestod av trettiotvå meter gasväv som han hade målat med orden "HA HA HA HA" i psykedeliska färger. När han besökte ett lokalt sjukhus för att skaffa röntgenbevis på sin gärning, förhördes han av psykiatriker, som misstänkte att han var schizofren. Han hölls mot sin vilja medan läkare utförde psykologiska tester under tre veckors tid. De tvingades släppa honom när dessa tester visade att han var helt frisk.
"it's a small white oval it’s five in the morning or something it’s the start of my day my first gesture is to make coffee i do not light a cigarette until after the first sip my main success an immediate violence a perfect drug a simple and hard no joy drug lack and the lack of lack i drink mineral water and i hate my name it’s a regrettable honor my necessary weapons in the struggle for life - sadness, suffering i return to opportunity and circumstance in order to tell the truth a ridiculous combination elements androgynous and brutal but not at all really, not at all i consider my name a vintage horror video loop nothing is possible from an administrative point of view proof of my inability to regain control of my life of my square faced scam it seems fairly likely that the second part of my life will be as painful as the first 5-htp, antidepressants, serotonin, me nausea, loss of libido, occasional suicidal tendencies reduced to good neighborhoods i have never suffered from nausea the story begins sunny and extremely hot how beautiful girls can be drinking coke zero slowly exaggerations, dummy wavy red geometric patterns every second god is merciful and merciful desirable and good prudent and wise i’m not expressing myself well here, am i? that which could be described as ‘punk’ or ‘rock’ i forget the difference let’s say ‘punk rock’ to simplify an accident was almost certain it’s easier to fuck with intuition perfect superimposed slowly i felt happy which means i was wrong this being a romantic comedy with big overacted gestures this being a porn film predictable but the importance of the dialog lesser the writing was hardly surprising various moving human acts would occur treated by the usual means this being reality i just went home especially meaning disappointing and mundane conclusions made more obvious we were considering projects at a certain point finishing life in a peaceful way at the time of the aperitif from the bar to the beach from the beach to the bar no fuss no conflict no problemo recent history will not be useless a high price for love work emancipation things like that nudes cynicism stock options i simplify i must simplify or i arrive at nothing at my age, it became a little vague and less frequent my version of this dream being simplified let us not anticipate immediate results a long time a very long time as i have already said for different reasons i would explain later under a different circumstance there are people who commit suicide for less you know both deleuze and debord committed suicide i find this interesting if we refuse to accept the sun later, restaurant and romance i manage to mimic a vague expression of satisfaction our cheeks brush too much life a little less unpleasant voltaire or pascal or blaise or the concept, anyways"
