Canticum numero unum

ur den stora sången i den kommande BABO-tidningen.

Ett (Intro.)

”I Crocifisso miracoloso del Santuario di Lucia

Ben prima dell'avvento della realtà virtuale e di tutto ciò che simula il reale creando illusioni ottiche a

due o tre dimensioni, gli artigiani del passato realizzavano opere il cui grande realismo consentiva la

partecipazione emotiva dei fedeli. Nel tardo gotico e nel rinascimento, iriti del triduo della passione, morte e

resurrezione di Cristo, si arricchirono di simulacri che negli ultimi secoli son finiti dimenticati nei depositi delle

sacrestie o nei sottotetti dell chiese, ma che per altrettanto tempo avevano alimentato la spiritualità popolare.

I soggetto più rappresentato fu ovviamente il Crocifisso, realizzato in version mobile ovvero snodabile

e con materiali diversi, dai legni ai metalli più preziosi, ai tessuti fino ai capelli veri per fare la barba e i capelli

di Cristo, spesso donati come ex voto dai fedeli. Sono veramente pochi gli esemplari che si sono conservati.” – Någon gubbe skrev detta för att förklara en träjesus i kyrkan av Sankta Lucia i Venedig.

Två, dikten.

vi blir tilltalade på franska

de flörtar med oss på italienska

hela rörelsen med handen och hur vi rör vinet runt glaset

åskådar färgen

antecknar alkoholstrimlorna längs glaset

varenda negroni är

som gratis

och varenda öl är artizionale

klå dig blå med musselskal

och skölj dig ren i utmynnande dricksvatten

kontinentalismen

eller någon form av bourgesoise

innekult är så fin och rå att den anammar

varje del av min pastisbeklädda

alkoholsjäl

jag ber en sista dagsbön och

blir inte insläppt under Gudstjänst

ty min broder och syster

sakramenten

saknas hos mig

och en del av mig stannar kvar här i varje dag som går

jag lämnade min kuk styv i duschen och nu

är allt befläckat

ewwww

dricker sambuka

och blir rekommenderad raves i Belgrad

du har tur att ha mig och mig lite mera

skär upp min fot och drack från altaret

betala för varenda droppe

den är varenda cent värd.