Cirkeltragik I
Dikter i urval
I. Jag är vettskrämd,
De har alla mina perversioner i deras rockärm
Fem hundra piskrapp
En enda skärpsmäll
II. Undervattenssynth
När du går på tå
I vårat rum
Älsklingen i mitt plastfönster
III. I lite mer än ett år har jag svalt med vatten
konverserat med himmeln genom gäspningar
Flera kvällar slås jag av insikten
att antidepressiva
är en otroligt tröttsam
ersättning till socialrevolution
mina tabletter kan delas på fyra och ser ut som NATO
mina tabletter är NATO
jag har sett bilden på militären i en prideparad
månader sedan leker de mästare i Afghanistan
läser tidningen och tuggar glas
ännu en gång har vi lyckats sälja JAS
IIII. Jag svor eden
Saltade marken
saltade spåren mellan
vita tegelhus
och rosa Tuthankamon
ingenting finns i ett vakuum
din frihet finns i ett vakuum
din schizofreni försvinner i ett vakuum
universum innan universum
du kan inte ens förställa dig vakuum
IIIII. Ovala skal föll från himmeln som grodor
dödade varenda parasit på varje gröda
kokad
fermenterad
bränd
sånt som händer
vapen formade av lik-kalla händer
svampklädda stränder och röda horisonter
…
IIIIII. Inget sånt där stort
som ändrar stadsbilden
mer konstanta sekvenser av bakåtgång
spirituell förlust
inte rutiner
mer sporadisk nedvärdering av hans interna rykte
IIIIIII. Jag blåste tungt över glöden
för att ge en alla andra intrycket av att jag desperat försökte släcka den
men jag visste exakt vad jag gjorde
jag visste exakt vad jag gjorde
IIIIIIII. Jag byggde dig en herrgård älskling
femhundra vattenkastare
vi satt hukandes över stearin
på kakelgolv
IIIIIIIII. Första akten var sisådär
men i andra kom hon verkligen in i sig själv
dansade i ömsad hud
mastodont ur kappans innerficka
två kvistar i naveln och en blek häst av porslin i handen
sista tricket var en simpel lögn
en akt full av mod
IIIIIIIIII. Det finns ingenting naturligt med det jag önskar
gårdagens löften väntar oftast
på sömnens glömska
IIIIIIIIIII. Kom å sätt dig här i soffan
låt oss kedjeröka i ironi
låt oss säga att allt annat är ett spektakel fylld av skit
IIIIIIIIIIII. Gånglåten balsamerar mig
halvt medveten men totalt upplyst
sjunker mitt huvud under kaklets vatten
ser upp mot ett vitt tak och tänker
det här blev min horisont tillslut
jag hann bli kär i flera
ting
jag brinner långsamt
jag ber ett sista adieu
