Den nya litteratursubkulturens snabbdöd i USA
Alternativt, hur alt lit blev stort, blev ett skämt, dog och återuppstod som ett halvförmultnat lik.
Benmärgen ska spottas ut… rinna ner för mungipan
Jag satt och lyssnade på podden 1storypod 58. med Gian Trapano. Avsnittet var inspelat några månader innan det att Herr Trapano omkom under mystiska omständigheter i Italien. I detta poddavsnitt så talar Herr Trapano mycket om hela sitt liv i New York, vad som har inspirerat honom och vad som saknar att inspirera honom i nuläget. Han verkar ändå som någon postlitterär gudfader i denna relativt nya litteraturscen i USA. Alt-lit scenen är det mest intressanta som har skett sedan Beat-litteraturen kom och gick. Den har även mycket gemensamt. Bredvid mig i lädersoffan jag sitter i så ligger det första trycket av “På Drift“ av Kerouac. Denna bok totalmördade Beatkulturen. Denna subkultur hann dö innan den blev stor, den blev ett skämt lika snabbt som den skapades. Samma sak skedde med alt-lit, som formades och kurerades av Trapano och NY Tyrant och som skulle ha fortsatt, om Trapano hade levat. Beat-rörelsen levde kort, brann snabbt och sjujävlar om den inte brann bra också. Ferlinghetti, Burroughs och Ginsberg skapade beat-rörelsen. En subkultur som la grunden för den senare kommersialiserade cancersubkulturen som, åtminstone litterärt aldrig skedde igen i USA.
Detta såklart tills det tidiga 2000-talet.
Någonstans bland utspädda keybumps, medicinskt amfetamin, och halvdroger som gräs, LSD och billig-sprit så skapades och formades en ny cancerfri litterär rörelse. Nya intressanta autistpoeter och författare började skapa ett imponerande konstnärsskap som inte var likt någonting annat än
På samma sätt som Howl var döden för Beatnik rörelsen, så visar Gian Trapanos död att subkulturen är död. Alla subkulturer behöver en räddare i nöden. USAs delegation för våran international är stendöd. Kanske, jag tror han lever.
Denna subkultur har nu spridit sig till Sverige. Detta är inte ett manifest. Vi på BABO vill bara säga att vi är en del av den svenska subkultursdelegationen innan den hinner dö. Vi vill inte återuppliva subkulturen, vi vill låta dess spöke hemsöka dig. Post-subversiv hauntologi. Vi kommer inte med någonting nytt, vi är inte ett avantagarde, knappt ett garde. Vi måste bara få andas lite. Snälla låt oss andas lite, älska lite, plågas lite, bara för att överestetisera det och sedan dö kulturdöden (Alltså att gå på Biskops Arnö eller typ va med i Cyklopernas Land alternativt Babel). Låt en ungdom få känna sig lite excentrisk mannen. LÅT PENNAN BLÖDA. När vi börjar publicera böcker så får nästa nya unga garde med all rätta skjuta oss. Ta vår plats, men låt oss andas lite nu, låt elden sprida sig. In ut, in ut, in ut, in ut, in ut - vi andas utanför fyrkanten, utanför boxen.
Våran kultur har ett dödsdatum som är snarast, sedan när vi har dött igen inom våran hauntologi så kommer vi att nalkas och våran säd kommer att spridas till nästa subkultur, nästa skrivningsläger, på ett pedofilkreativt sätt. Detta sker i USA just nu med författare som Honor Levy och hela Drunken Canal rörelsen och anti-författare som anti-retorikern anti-artaud. anti anti anti. Jag vill klyva ett litet litet fiskben och jag vill hitta märgen. Jag vill proletarisera girigheten. Ge oss allt, så lånar vi ut det sen.