EN TARANTINOLIKNANDE HOMAGE TILL LUCIA BERLIN FAST UTAN N-ORDET OCH HUMOR 2
str33m of conscious fiction
läs del 1 för vidare förklaring till varför du inte bör kontakta soc eller mina föräldrar. Detta hade varit uppenbart för ett tag sen men vi lever i Autofiktionens tidsålder av någon jävla anledning.
TVÅ TIMMAR SEDAN
Jag brukade uppleva den där pirriga bisarra porr-/skräckfesten när jag blundade som andra här har nämnt.
Det var de gamla goda dagarna.
Nu är det bisarrt slumpmässigt skit som räcker för att hålla mig från sömnen som om någon lämnade en tv bakom mina ögon. Åker på min fjärde kväll av detta.
Jag kanske ska ta en öl.
TRE TIMMAR SEDAN
BEEF LIVER SAVED ME.
I've never had it before. I found its best cooked, refrigerated, and covered in sour cream.
Omg. I'm dialed up to an 11. I feel better than I have in months. Idk if I had a vitamin deficiency, but that stuff is powerful.
I had really fallen I to a dark place of not eating or taking care of myself. Bam. This was the kick I needed.
(insert meme about beef liver curing my cancer, saving my marriage and nailing my spouse in the best sex of my life)
Cue several hours of Googling how muscle meats aren't that full of nutrients like liver is.
Idk if I'll do it again right away. But if I get in a Funk again I'll eat some. When the drugs and booze won't work anymore, it's time for beef liver to get better.
Now I can continue pondering the meaning of life and drowning it in alcohol.
Chairs.
5 DAGAR SEDAN
vad är grejen med alla jävla bananflugor?
Här är lite slumpmässig text
Ocean Vuong är en ung vietnamesisk-amerikansk författare-född i Saigon, han är uppvuxen i Hartford, Connecticut-som debuterade 2016 med "Night Sky With Exit Wounds", en stark och mycket berömd diktsamling.
Vuong återvänder nu med sin andra bok och första roman, "On Earth We're Briefly Gorgeous." (Det är den typ av titel som Dorothy Parker kan ha kommenterat, "Tala för dig själv.") Precis som hans första bok är den här semi-självbiografisk och talar högtidligt om hans erfarenheter som immigrant och homosexuell man.
Jag stänger av datorn och trycker ner den mor mina nakna ben, den är varm och skön men obehaglig. Jag stirrar upp mot taket med en allmänt tom känsla i hela kroppen. Det är som om hela ens existens är en händelse, bok, dator eller film och när man stänger av den plötsligt eller pausar utan ett riktigt avslut så är det som om ens hjärnas lampa släcks drastiskt. Det tar tid att byta lampa, så man finner sig i någon form av läskig dötid, då man inte riktigt vet hur man känner eller vad man ska göra. Man befinner sig helt plötsligt i ett rum med sig själv, förut fanns bara datorn.
Jag överväger att ta på mig byxor, jag gör inte det. Jag rangordnar i mitt huvud vad det är jag bör göra först nu när jag tar mig ur sängen. Det känns ovärdigt att påbörja sysslor utan en tydlig plan. Jag kan ju inte koka kaffe eller blanda drinkar innan jag tömt diskmaskinen, då bildas det ju disk jag inte kan lägga i diskmaskinen. innan allt detta vill jag gärna tvätta mig också, att ligga ner i sin egen misär medans man känner sig äcklig är ok, men man vill gärna inte göra saker medans man känner sig äcklig, då föraktar man sig själv. Jag öppnar datorn igen. Jag stänger den. Den börjar bli kall mot mitt lår, jag lägger den bredvid mig istället.
Jag borstar tänderna, jag är glad att jag har kvar några rutiner. Jag dricker en dryck från en hälsoaffär gjord på en “rysk rot” gjord för att motverka trötthet. Jag hoppas att hälsodrycken gör mig pigg. Bäst före datumet är för sex månader sen, jag hoppas att jag inte blir sjuk. Jag har slut på vodka och vin, jag häller en hel liten flaska vaniljextrakt i mitt kaffe, det smakar piss. Jag vill borsta tänderna igen men jag orkar inte. Jag värmer och dricker buljong, jag blandar min sista flaska vaniljextrakt med mer vatten och dricker upp det med. Jag blir kissnödig, jag kissar. Nu har jag slut på vaniljextrakt. Jag äter kallt orostat rostbröd, jag dricker mer vatten, jag äter en tesked honung. Min huvudvärk försvinner sakta.
Jag går mot toaletten för att avsluta min morgonrutin, tvätta av ansiktet, kanske dricka mer vatten. Min hals och mina läppar behöver mer vatten. Jag stannar i mitt rum och fångas återigen upp av datorn, jag ska bara titta på den kort. Jag stannar i tjugo minuter, tänker att nu måste jag gå mot toan, min kropp rör sig inte. Efter fyrtio minuter kryper självföraktet fram och jag reser mig. Jag tvättar ansiktet och försöker räkna i huvudet när jag bör gå innan det blir försent. Efter ytterligare fem minuter är det försent. Jag tittar på klockan, 06:07, perfekt! Jag börjar inte jobba förens om fem timmar så jag kanske hinner somna om innan dess. Skakandes och med en ångest jag är van vid slänger jag på mig min jacka och tar min plånbok. Jag springer över den vackra amerikanska betongen och in i spritbutiken.
Väl hemma, nu våldsamt skakandes, tar jag en klunk av vodkan jag precis köpt direkt ur flaskan. Jag tar ett djupt andetag. jag dricker två fulla glas med hälften vodka och hälften apelsinjuice, sedan förbereder jag en utspädd halvlitersvattenflaska till arbetsdagen. Klockan sju somnar jag i mina kläder och klockan 10.20 kastas jag upp av min väckarklocka och springer mot mitt jobb. Man får inte glömma vattenflaskan. Jag glömde inte vattenflaskan.