fångeskap

idioternas motsvarighet till kyrka

För några dagar sedan, eller rättare sagt ungefär nästan en vecka sedan var det Stockholms bokhelg. Jag skulle ha gått på Kafé 44 och titta på roliga radikala böcker med en av mina trevliga kompisar som är socialist och russofil. Han är inte trotskist, vill han poängtera. Oktoberförlaget, Tidningen Brand och massa andra svettiga trasintellektuella skulle stå där med sina bokbord. Men min kompis ställde in, och jag behövde vara hundvakt den söndagen.

Istället beslutade jag att gå helt själv till en diktläsning på Söderbokhandeln under lördagen. Jag fick inte plats på läsningarna de hade inuti själva bokhandeln, så jag gick till Södergården där de också läste dikter, eller som Elis Burrau skrev på sin instagram “lokalen bredvid Söderbokhandeln”. Hans hjärta kanske primärt ligger i bokhandeln, mitt hjärta ligger primärt i Södergården. Jag har sminkat mig på Södergårdens toaletter, jag har skakat utanför och jag har dansat och ramlat mycket på diverse gig. Jag har ofta skrivit till vänner att jag tittar på böcker i “affären bredvid Södergården”.

När jag kom in i lokalen satte jag mig längst bak i lokalen för att det var fullt framför mig, och jag hörde väldigt dåligt. Det var en kvinna som läste när jag kom, jag tror att hon läste om sin cancersjuka mor, eller om sin cancersjuka far. Det lät mycket sorgligt, men jag var så långt bak att det var svårt att ta till sig någonting.

Efter det läste en ung kille, jag kunde gå fram lite. Jag stod i mitten av lokalen, istället för att sitta allra längst bak. Hans poesi var ointressant.

Efter att den unga kille läst färdigt sina dikter tömdes lokalen. Jag tog en nypa luft, jag gick på toa. De hade hällt upp rödvin i plast-glas och Cava i glas-glas, det var gratis, de bjöd på det. De hällde upp väldigt lite i varje glas. Ett finger. I vanliga dricksglas. Jag tog cava. Jag gick in igen. De skulle kontakta en rysk poet på zoom men datorn kraschade så nån jävla översättare från Modernista fick läsa dikterna på svenska. Hon var inte väldigt bra på att läsa.

Sedan var det paus igen, jag gick på toa igen, de hade nu hällt upp rödvin i glas-glas nu istället för den larviga plast/glas uppdelningen. Jag var mycket sömnlös, svettig och ångestfylld. Att dricka vin nu idag, på poesiläsningen, fick mig onekligen att må bättre, trots de små mängderna.

En äldre dam gick upp på scenen för att läsa, hon läste dikter hon hade skrivit för trettio år sedan. Hon skrev mycket om sex, hon skrev mycket om sin nakna kropp och att hon ville söva ner män. Det fanns något väldigt obehagligt men ändå vackert över en äldre kvinna som läste dikter om sin kropp som hon skrivit när hon var ung och vacker. Hon var inte ung och vacker. Hon läste väldigt långsamt.

Jag gick fram och satte mig längst fram innan Elis Burrau skulle läsa. Han var den enda poeten som drack vin på scen. Han fick 30 minuter att läsa poesi, han läste poesi i 15 minuter. Sedan skämtade han mycket, han svamlade mycket och spelade lite piano. Han sa att många i publiken inte förtjänade att höra hans poesi. Jag köpte hans bok efteråt.

bilden är orelaterad-