Feta flugor och Norrlands Ljus
Två av tre dagars degenererad blogg från Way Out West som press-loser.
Leker lustfullt med en fet fluga
Som avvaktar min skugga och studsar iväg
Svetten dryper på ryggen
Pitstop på discreet music, Sveriges bästa och viktigaste skivbolag ? Förmodligen.
Köper fyra plattor och får Gustaf Dicksson att signera en av dem, den enda av plattorna som han är med på. Jag är överlycklig, det är nog ytterst få saker som kan slå detta. Way Out West. De där Big Thief spelar typ folk-metal i princip, rätt fränt, men mer vinägerfränt än salpeterssyra-fränt, det blir mycket ljud men det är rätt skönt. Trots att den här festivalen blivit mer och mer bubbelgummipop så känns det tryggt när det skränar nått ordentligt. Det sorgliga är väl att det inte är fullt med vilsna småglin som bara kommer in i det där rytmiska groovet, det där jävla biologiska groovet som Tucker Carlson pratade om i Red Scare häromdagen. Han älskar Grateful Dead. Det vore kul att låtsas som man har dements och tror att Libertines ska gå på hela tiden, men det bara blir Big Thief.
Och att det otidsenliga bandet AIR spelar deras relativt fräscha platta ”Moon Safari” från början till slut.
Det blir stand-up, what’s the deal med album-turnéer.
Jag har en intervju att göra i helgen iallafall, det blir bra, det ska vara en anonym intervju har hen bett om, kan man ens riktigt räkna det ordentligt som en intervju ? Det blir någon slags limbo mellan ett pop-quiz och en konversation ? Driftar, glimtar, pratar med de jag känner i den offentliga sfären, eller de är offentliga personer, vissa av dem är sfärliknande. No comment.
Får lite glimtar på Air när de spelar.. men det fastnar inte riktigt, en man, den enda jag känner, från SR hade intervjuat dem och sagt att de var rätt slappa och chilla sedan pratade vi om [struket, om du vill läsa skvaller gå in på flashback] Golare har inga polare.
Undrar hur de tänker när de bokar alla akter till de olika scenerna. Ignorerar de eller skiter i att visa akter klaschar för de som verkligen vill höra bra jävla musik? André 3000 spelar samma tider som Stella Explorer, ska jag lyssna på han som har skrivit mina favoritraplåtar om fitta, eller en av mina favoritartister just nu ? Han kommer ju inte rappa om fitta, han har blivit nån form av freudiansk konvertit till att blåsa på en lång fallisk flöjt, äsch det kanske låtar barnsligt, vem vet, hans “ptuu”-ande kanske är dunder, who knows, jag har keine ahnung, med Stella vet jag ju att det kommer bli guld.
Gråter Volgan varenda gång jag ser henne, hon spelade på en liten Korg-synth med en harpist vid sidan på ett Porsche-event förra året, och trots att jag [STRUKET-STRUKET-STRUKET] så grät jag som en idiot. Gud vad jag bölade. Tror mina byxor sprack vid grenen den dagen också, har fortfarande inte sytt ihop dem. Det är ett par riktigt tunna ull-byxor från Hugo Boss. Typ 90-tal, skulle jag tippa, ihopsydda i Tyskland. Det är förvånande mycket folk här som har på sig ull. Särskilt ylletoppar. Det här eventet känns rätt fasch-kodat, det säljs: EN TYP AV ÖL. ENDAST VEGETARISK KOST. ETT OCH SAMMA PRIS. ALKOHOLFRIA COCKTAILS FÖR FULLPRIS SOM EN VANLIG COCKTAIL PÅ BAR. Så larvigt. Hitler hade älskat det.
Det är så konstigt att göra något som brukar vara så fritt så extremt regelbundet. Nu får man inte ens röka vart man vill. Och inga väskor får man ha heller. Som vanlig festivalbesökare iallafall. Jag gillar inte tanken att bära en väska så jag kör ba på luren istället. Känns friare så.
Det är aldrig meningen att plagiera när man skriver, men när man väl dippar så känns det som att det rent oavsiktligt blir kopia ändå. Det är ju rätt trist. PJ Harvey och myriaden av öronproppar var som ett slag i solarplexus, jag pallade inte se mer. Det blev för mycket av att det var så lite. Satt mig vid stranden och började dricka en ljummen norrlands ljus (spons.) som nån hade lämnat. Fyfan. Mina tår gräver in i lädret på mina platåkängor, platt tå, skitsamma. Ju mer tid som spenderas nykter i det här VIP-området, desto mer cyniskt känns det. Är inte folk här för att lyssna på musik? Folk ser så fördjävulskt deprimerade ut. Det är negativt trollbindande. Tänker på omslaget till första Kaipa-skivan som jag inte ens tycker om, något med att vara i Göteborg får mig alltid att tänka på den. På de där små trollen som sitter och ser totalt blasé ut. Fantasy är en djävligt blasé genre. Alla över tjugofem är så blasé. Det känns som att jag måste trotsa min cynicism ju mer tid jag spenderar här. Den sockerfria Red Bull:en (också spons.) har en bismak av rent kräk.
Kan någon ens recensera de här konserterna ? HUR ? Publiken förgör ju ens livslust. Ber en dua att Stay Out West är mer givande. Första dagen har hittills bara gett mig skavsår och hemlängtan. Det är ju för fan tragiskt.
Påväg bort från festivalområdet, innan jag plankar hem, så ser jag en gråtande, alkoholiserad gubbe. Han ringer en vän på högtalartelefon. Han kan inte hitta hem, gråter han. Han sitter o skakar, röker på en cigarett.