GÄSTSKRIVFARE: Clara Olausson

vi är evigt tacksamma

ja ja jag vet att det står ali alonzo däruppe, men det är inte jag som skrivt denna text, det var bara jag som tryckte på knappen: “post”. Texten här nedan är skriven av ingen mindre än den älskade Clara Olausson

georges bataille tittar om the sopranos

den uppkopplade världen av kommunikation är FRUKTANSVÄRD
vi måste börja binda oss istället för att koppla upp oss till varandras oändliga nätverk av instrumentellt språk; vi måste börja säga poesi och mena det… låt poeter skriva dikter igen…låt galningar bli galna igen… jag måste bli galen igen….. jag ville inte bli en vetenskapsman, och jag var för lat för att bli prostituerad…maskinen föregick mitt liv… koden var en konstruktion som kom till mig genom solens andetag.. ja solen andades och jag såg siffrorna rada upp sig… ah!

sen visste jag! jag skulle göra mig av med all RATIONELLA LÖSNINGAR

MIN HJÄRNA HADE BÖRJAT ÄTA MIG… NU SKA JAG ÄTA MIN HJÄRNA

genom tidens oreda fick jag tag på det jag sökte, sugrören var av plast

sörjan var slemmig, söt… DELIKAT! alldeles underbar… jag krälade genom

minnen… kommer du ihåg när… såklart jag kommer ihåg… hur skulle jag

kunna glömma… eller förresten… att glömma är en förutsättning för att komma

ihåg…

när jag föddes kröp jag upp ur jorden

det var bestämt från början att jag inte skulle drabbas av de patetiska sjukdomarna människorna led av… mamma-pappa besvär… när jag såg på The Sopranos första gången tyckte jag det verkade så romantiskt att vara så påverkad av sin familj men nu förstår jag att det är bara en historia som psykologen berättar för Tony… han betalar för en simplifierad version av sitt liv, en som förklaras genom hans brister… det måste vara jobbigt men jag förstår inte sådant. jag kan bara förklaras genom mitt överflöd….en bov till självförverklingsindustrin! ja! det är jag det!

ladies ladies ladies…att skriva är en ondskefull aktivitet, ni måste börja bete er som det. det här är inte ”konstnärligt” eller ”kreativt” det här är inte ”terapeutiskt” eller ”coolt” det här är inte ”aspirerande” eller ”andligt” det här kommer aldrig vara summan av ert liv… det här är det dummaste jag någonsin gjort och jag kommer göra det igen och igen…jag har inget mål, jag har ingen mening, för den som har ett mål och en mening har redan vunnit och jag vill bara förlora… när jag såg på the sopranos insåg jag att mitt gäng är också involverade i waste-management… vi slösar oss själva i varje sekund, helt obrydda om huruvida någon ser eller hör för om någon såg eller hörde skulle vi helt och hållet upplösas i den akuta uppmärksamheten… vi skulle se varandras svärd och spegla oss i döden… ja kalla mig dramatisk men jag är en faktiskt en tjej när jag vill vara det

allt gott
G.B.