Hur jag höll i Shawty

Det höll till horhus inombords,

med flera aggande typer som aldrig lät en vara.

Det rann ut i sanden och aggerades aldrig ut.

Internaliserat horhus är ändå horigt nog.

Nu när status-quo förändrad;

är en katedral inuti mig (typ omvänt SOHO-House Stockholm.)

det är en hel jävla domkyrka som tornar upp ur mig.

Klocktornen sticker ut ur halsen,

hur man måste se ut, våldsamt viftande med händerna

manisk med lycka,

med sältan

strimlande tårar som

tär torr hud,

tänderna mot kyrkotornens tegeltak,

skrämmer varenda stolle som tror sig känna besattheten som samma sak.

Men bara Father John Misty kan ordentligt förstå.

Klockorna klämtar ut eros agoni.

Shawty gjorde mig porrfri,

shawty lämnade mig rougeröd av melankoli.

Fingertopparna mot höftbenet vår slutgiltiga maskopi.