I varje skål är det saft och karamellfärg och runtomkring oss skriker alla barnen och springer
och socker på hela golvet mina skor liksom kletar sig fast man hör som en rytm när jag går hur kängorna sliter av huden under med sig vissa måste kasta några bollar in i trumpeter andra får böcker om musikteori av äldre män med pappig aura
det finns en fotoautomat vid slussen eller inte vid faktiskt i själva stationen som informerar oss om att dessa bilder nämlingen inte går att använda som passfoton eller i andra id-handlingar det är perfekt det är en perfekt mening att kasta in i vårat delade komiska vemod vi skrattar åt ett barn som talar mycket om misshandel du älskar barnet du förklarar för mig att du känner kärlek för barnet du säger nej du förstår inte du fattar inte jag känner verkligen kärlek för honom och jag säger ja ja ja jag vet hur enkelt det är du säger till mig att jag alltid haft rätt äckliga händer jag försöker övertyga dig om att det är något kroniskt
du måste stoppa barnet när han försöker misshandla hundar som går förbi ibland han säger med en mycket stor sten i handen när jag blir stor ska jag misshandla människor och vi kommer fram till att det mest lämpliga nog är att du verkligen tar ett snack med den här ungen vi säger det till varandra du går ut från toan och jag faller när du kramar om mig mig bakifrån och huvudet kan vila mot en axel du är nog rätt blind ibland förlåt för attt jag blöder ur mungipan på ett så pinsamt sätt men dina händer är verkligen dem mjukaste i världen du frågar om du får behålla bilderna och tar bussen