jag ska glömma midsommarfesten

det är inte lämpligt att uppmana till lambo eller be lärarna svepa sina glas under varken studentlunchen eller gubbskivan

jag ska dra ett streck över min hals så frisören vet vart han ska klippa

Jag suckade i takt med hjulens varv mot asfalten, det var ett högljutt stönande och klagande. Jag tyckte att dina föräldrar var lite för svenska, hade jag vart femton hade jag kallat dem borgerliga, assimilerade, för att jag skulle känna mig bekväm, du visste det. Många av av mina personlighetsdrag som du tyckte var lite coola hos mig under vår gymnasietid tyckte du nu bara var barnsliga. I bilens baklucka hade vi två fyllda ICA-kassar och några flaskor ganska dyrt vin, vi ville inte behöva skämmas för våra presenter. Vi hade med oss vår mokabryggare, som vi köpt tillsammans när vi flyttat ihop för två år sedan. Den var varken min eller din, den var vår, dessa små detaljer gjorde mig tårögd. Det var viktigt för mig. Alla små symboler var mycket viktiga för mig. Vi hade haft en konstig barndom. Du var den enda jag kunde stå ut med bland alla jävla plastmänniskor och äckliga fotbollskillar. Du var exakt som alla andra äckel vi gått i skolan med men ändå var du verkligen inte det. Ditt hjärta brann. Du erkände äcklet. Vi kunde skratta tillsammans. Nu, fem år senare, var vi påväg mot dina föräldrar.

Ett tydligt karaktärsdrag med svensk bilväg är att den omfamnas bara av kilometer efter kilometer av täta, mörka träd. Ibland ser man kor. Då måste man säga “en ko”. Annars är man pyskopat.

“Förbannelsens träd“, sa jag allvarligt och med en lätt skälvning på rösten som för att välkomna något jag länge väntat på. Jag kände att det högtidliga namnet imponerade på dig, detta gav mig en viss tillfredställelse. Ibland himlade du med ögonen åt min barnsliga poesi, detta var en rationell reaktion. Du var en rationell reaktion. Du böjde dig mot mig i bilen och jag kände doften från din hals. Du såg på mig istället för vägen. Jag hade aldrig hunnit ta körkort, och du verkade tycka om att köra mig överallt.

Med handen kvar i din tryckte jag mig mot lädersätet. Bilens skakningar fick boken jag hade i knät att falla till golvet. Den boken som handlade om dig, men vi rörde inte ett finger för att ta upp den igen. Jag hade träffat dina föräldrar förvånansvärt få gånger, och jag var på något sätt fortfarande fullständigt ovetande i frågan om de tyckte om mig eller inte. Fullständigt svenska föräldrar har så nära till trevligheten, till det tillgjorda, jag önskar verkligen att jag hade den egenskapen.

Under dessa få år hade vi haft ett någorlunda vackert, men normalt och relativt steriliserat förhållande. Passionen hade snabbt svennifierats. Ingen av oss hade någon gång varit otrogna, så vitt jag visste. Vi trivdes, vi levde, det var ett evigt samspel, ett evigt arbete. Du hade en stickad tröja på dig, med ditt långa hår utsläppt innanför det. I gymnasiet, när jag blev kär i dig hade jag alltid tyckt att det var så vackert varje gång du graciöst tagit dina händer under ditt hår och släppt ner det under din stickade tröja. För tröjan håller / håret så hårt hade jag skrivit i en dikt när jag var arton i ett klassrum när jag såg det hela utspela sig framför mig några bänkar fram. Detta var två veckor efter vår första kyss.

Bilen rullar lent över asfalten. Jag känner igen bensinmackar och gräsfält som jag inte sett på flera år. Långa bilfärder etsar in sig i hjärnan. Lunch vid vägen. Kladdig korv. perfekt som ett litet lager i magen. Läsk smakar som godast ur plastflaska i varmljummen bil. Billuften tränger sig in i näsan. Jag älskar det. Bilen hade hunnit bli en kvav ugn i vår frånvaro. Det var en mycket obehaglig känsla, men den kändes urbant äventyrlig, jag badade i obehaget. Läsken blir varm och avslagen, det var mitt favorittillstånd när det gällde läsk. Den rann så snabbt då, blev sötare, som om den karamelliserats i solen. Iskalla drycker svider. Spräcker gommen.

blueberry raspberry vape kommer aldrig vara ute man kan sysselsätta munnen och känna smak utan att äta det är fantastiskt jag måste vara gravt underviktig innan jag ska mönstra

my friends will feed me,
while I lay in bed.
It is hard, father
to fathom your anger.
I’m trying, somewhat
my hardest.
Listening to voices repeatedly
reminding me,
of my incompetence.
I wish i never end up like you,
in these situations.
But I wish I am just like you,
in the question of principles,
the truth.
I have a long road to walk,
and the road is not soft, 
not at all.
Father, I am lonely,
when you do not hug me.
Arms around mine is all that I ask,
Comfort,
give me comfort.
You have not failed me in any way,
but my greed asks for more comfort,
give me comfort

I want the Tyrant’s best friend to stop doing Morphine

I am like Daffy Duck
I never manage to fill my own holes
A hole is a hole
It is insatiable
don’t love it
accept it.


hopp

kan du göra en dikt där du bara citerar mig?

Once upon a midnight splendid
Only this and a puke
To warn me about the cat
To warn me about the snot
Suddenly, I heard some regorging
Death shall bring collies
Death shall bring cat
Death shall bring akitas
To warn me about the brat
I was a stink and you a class
And the odors never puking
Suddenly, I heard some beavering
To warn me about the leatherneck
That grandiose sterling - that grandiose sterling
But in the fact that it was screeching
I crave the admirable, aussie aussie
Take thy malamute from out my heart
Only this and a greenback
I was a collie and you a military policeman
It was lilac
Suddenly, I heard some ponding
Ah, distinctly I was baying
And the cords never yapping
The stinky starling stinking
And its eyes have all the vaporing
The distinguished Deutsche Mark dissipating
It was frustrating
It was accommodating

With apologies to Edgar Allan Poe.

OCH LÄNGST BAK I KYRKAN KLÄTTRADE TARZAN PÅ ETT STORT PLUSS