JAG VISKAR, SVANAR SVANAR PATTISMITH PÄRLA KLISTERMÄRKE
INTRO BÖRJAR
jag kan inte andas
om du håller
runt huden på ett sådant
sätt
kring en sten
kan det finnas några stadsdelar
Sakta slaktas
sitter med benen uppåt mot taken
en cyklist skriker på min hund
kontrollerade allting
medans vi tänkte på
de eventuella barnen
som skulle falla från himlen
Maten faller ner i en hotellsäng
De möra benen, locken kramar öronen
tolvåringen har fått se natten för första gången
svettstinna ögon skär genom det svarta
ögonen för trötta sova
mig kan man inte
se utan viljan
en kedja mellan
upphängda kläder
en blomstrande smet
köttklumpar jag biter
munnen biter sig själv
en stad är blommor
det oförglömliga
sen kände jag det
jag behövde få
stjäla en spya
jag har aldrig älskat sen
du kallade mina händer äckliga
svart tunt runt armen hår rygg hå
r rygg
du har så äckliga händer
bakifrån
Jag finns.
Inuti:
Det åker på en räls.
Barnen säger.
Om och om igen.
Jag ska lära dem.
Vad ett fotografi är.
Hur många kopior:
I relation till, original.
Som kan finnas.
Kropotkin står här
och pratar svenska med mig
som om det vore så
enkelt
Ikonografin
och den kommersiella
tron på “poesin”
name of the game
friend of the game
min hund tassar runt den heta gröten
ifall den heta gröten var en eufemism för sängen
havet är en häst av begär
det heta (den gröten)
en vilja
varje rörelse dödar mig
så snabbt
Hjälp! Jag har blivit steriliserad! Igen!
tavlorna gråter
en pojke går ut igen
ett jag är detsamma som
kvarteret spelad upp åter
sättet benen slipar varandra
det är verkligen helt sjukt
att vi med matematiken kan se
exakt hur du är
såhär vi samlas i rummet - en källare om du
nu vill kalla det det
och så ritar vi - låt oss säga - en fet droppe blod
på en whiteboard och planerar - en extensiv / intensiv / vacker / komplicerad
plan som planeras
varenda detalj - det är inte stängt - vi löser problem längs med vägen - allt är tillåtet - öppen planlösning
ser några olika parasiter här
längs gräset
en fotbollsplan fylld med extas
får inte försöka applicera en moral på fienden
röken är extatisk
vi är inte på något sätt bättre
det är ju det
man tror på köper paketet accepterar
huliganismen
jag läser bo burnham och johan jönson
skriver nån jävla pjäs med elis monteverde burrau
dagarna är alltid samma
flera dagar ett helt liv i tjugofyra små timmar
varför vart du så knäckt på konferensen
ett papper
en psykning
du kan tänka vad hon tänker
våld är bara avstånd nu
tror jag jag har aldrig älskat
ursäkta men staden BRÄNNER
verkligen ett gäng blommor
med mitt svett just nu
OCH STENARNA några små kryper
barnet skriker - det är en klassisk
vedertagen
syndikalistisk kampmetod att vägra sova
INGA KONFRONTATIONER bara teater
d e så konstig teaterlogik
va va d han tog betalt för
helt knäppt
det är väl ändå ofrånkomligt
INTRODUKTIONEN ÄR ÖVER
litar ni på mig?
har alla besökt toaletten?
är det okej om vi fakturerar?
ja du vet
hur det är
haha
med beskattning och arvode och sånt
okej
puss puss
har ni bråkat nu?
eller ska ni precis börja? okej tack?
en röd avslutning på framsidan
lite rött siden som kastas i havet
kroppar utsmyckade
telefoner filmar datorer hålls upp händerna som köar
timme efter timme
det kala huvudets öken
Jag är redo att dö
Men du får
Inte sitta på sängkanten
Och suga in allt
Jag är inte redo att se dig se mig
Kring madrassens allomslutande
Nersjunkna svarta ögon mot
Toaletten
dela ut korten
rosa robotar kommer
nu är jag en ond förälder
genom och via dessa skrik
djuren och barnens immunitet
vänta
blir en hon
vill inte ut utåt-
hem
väntar på perrongen skriver
skriker versaler
telefonen ringer “plingar” piper
jag måste natta skriva boken
räkna ut matematiken
står perrongen hem vägrar
hämta mig
roboten bär kläder Bär
soptunnan kastat Barnen
det underlättar inget Sig
antänder tänderna Själva?
hur orkar Genom
ett träd Dagen
stå? Oändliga?
MEN VISST ÄR POLISBARNEN VACKRA
gradient
sjukhusens inomhus inne
is iskall ister
ingen människa är
en katedral -
någon säljer jordgubbar utanför
härbärget vid marieberg vid fridhemsplan vid ålderdomshemmet
samma män
försöker komma in
varje morgon
för att äta frukost
men berusningen avfärdar
en efter en
men men men min älskade
medans ni släpar era ben mot
det gröna kan ni inte köpa
åtminstone
att polisbarnen är så vackra
betongen mot dem
fulla måste sova ute
ni blir ju så varma ändå
ni har ju bananer ändå
hatar ordet existentiellt
vad ska ta över
människan vinner
makten över programmeringens medel
vad får sonen göra
och gå emot
hur kan man andas
barnen springer där de inte kan
det finns bara något som funkar
förlåta & fortsätt ett liv mellan senor
älskling jag vill skriva dig på näsan
en hel bok mellan håren
barnen är kära i varandra
en flod av gyttja kastar
sig själv - det faller / ner
jag, djävulen
barnen, satt i huvudet
som fåglar i träd
en omröstning på twitter:
Om du var en ängel i mänsklig form (med två vingar)
Vad hade du då hållit i handen?
blommor
en kungaspira
ett svärd
Rättsprocess
värre
Än våldet
som Orsakat
de bruna breven åker
inte kaklet när vi
ser att du har möjligheten
det sitter på huvudet
det sitter på huvudet
dess ben dinglar med axeln
natten kaklet natten
ett finger
ett finger ruttnar en nunna
kungar
ja
precis
ja
man kan älska någon
man inte känner
några fimpar runt kladdiga
