JAG VISKAR, SVANAR SVANAR PATTISMITH PÄRLA KLISTERMÄRKE

INTRO BÖRJAR

jag kan inte andas

om du håller  

runt huden på ett sådant

sätt 

kring en sten

kan det finnas några stadsdelar

Sakta slaktas

sitter med benen uppåt mot taken

en cyklist skriker på min hund

kontrollerade allting

medans vi tänkte på

de eventuella barnen

som skulle falla från himlen

Maten faller ner i en hotellsäng 

De möra benen, locken kramar öronen

tolvåringen har fått se natten för första gången

svettstinna ögon skär genom det svarta

ögonen för trötta sova

mig kan man inte

se utan viljan

en kedja mellan 

upphängda kläder

en blomstrande smet

köttklumpar jag biter 

munnen biter sig själv

en stad är blommor

det oförglömliga

sen kände jag det

jag behövde få

stjäla en spya

jag har aldrig älskat sen

du kallade mina händer äckliga

svart tunt runt armen hår rygg hå

r rygg 

du har så äckliga händer 

bakifrån

Jag finns.

Inuti:

Det åker på en räls.

Barnen säger.

Om och om igen.

Jag ska lära dem.

Vad ett fotografi är.

Hur många kopior:

I relation till, original.

Som kan finnas.

Kropotkin står här

och pratar svenska med mig

som om det vore så

enkelt

Ikonografin

och den kommersiella

tron på “poesin”

name of the game 

friend of the game

min hund tassar runt den heta gröten 

ifall den heta gröten var en eufemism för sängen

havet är en häst av begär

det heta (den gröten)

en vilja

varje rörelse dödar mig

så snabbt

Hjälp! Jag har blivit steriliserad! Igen!

tavlorna gråter

en pojke går ut igen

ett jag är detsamma som

kvarteret spelad upp åter

sättet benen slipar varandra

det är verkligen helt sjukt

att vi med matematiken kan se

exakt hur du är 

såhär                  vi samlas i rummet - en källare om du 

nu vill kalla det                  det

och så ritar vi - låt oss säga -        en fet droppe blod

på en whiteboard och planerar             -    en extensiv / intensiv / vacker / komplicerad 

plan som planeras

varenda detalj  -  det är inte stängt  - vi löser problem längs med vägen  - allt är tillåtet  -  öppen planlösning

ser några olika parasiter här 

längs gräset

en fotbollsplan fylld med extas

får inte försöka applicera en moral på fienden

röken är extatisk

                          vi är inte på något sätt bättre

                     det är ju det 

man tror på          köper           paketet       accepterar

huliganismen

jag läser bo burnham och johan jönson

skriver nån jävla pjäs med elis monteverde burrau

dagarna är alltid samma 

flera dagar ett helt liv i tjugofyra små timmar

varför vart du så knäckt på konferensen 

                                ett papper 

en psykning

du kan tänka vad hon tänker

våld är bara avstånd nu

tror jag                             jag har aldrig älskat

ursäkta men staden BRÄNNER 

verkligen ett gäng blommor

med mitt svett just nu

OCH STENARNA några små     kryper 

barnet skriker    - det är en klassisk

vedertagen

syndikalistisk kampmetod         att vägra sova

INGA KONFRONTATIONER    bara teater

d e så konstig teaterlogik

va va d han tog      betalt för

helt knäppt

det är väl ändå ofrånkomligt

INTRODUKTIONEN ÄR ÖVER

litar ni på mig?

har alla besökt toaletten?

är det okej om vi fakturerar?

ja du vet

hur det är 

haha

med beskattning och arvode och sånt

okej 

puss puss

har ni bråkat nu?

eller ska ni precis börja?             okej tack?

en röd avslutning på framsidan

lite rött siden som kastas i havet

kroppar utsmyckade 

telefoner filmar datorer hålls upp händerna som köar

timme efter timme

det kala huvudets öken

Jag är redo att dö

Men du får

Inte sitta på sängkanten

Och suga in allt

Jag är inte redo att se dig se mig

Kring madrassens allomslutande 

Nersjunkna svarta ögon mot

Toaletten

dela ut korten

rosa robotar kommer

nu är jag en ond förälder 

genom och via dessa skrik

djuren och barnens immunitet

vänta

blir en                           hon 

vill  inte ut utåt-

hem

väntar på perrongen     skriver

skriker          versaler

telefonen ringer “plingar” piper

jag måste natta skriva boken

räkna ut     matematiken

står       perrongen      hem     vägrar

hämta mig 

roboten bär kläder         Bär

soptunnan kastat            Barnen

det underlättar inget      Sig 

antänder tänderna          Själva?

hur orkar                         Genom

ett träd                            Dagen

stå?                                 Oändliga?

MEN VISST ÄR POLISBARNEN VACKRA

gradient

sjukhusens inomhus inne

is iskall ister 

ingen människa är 

en katedral                -                 

någon säljer jordgubbar     utanför                   

härbärget    vid marieberg   vid fridhemsplan    vid ålderdomshemmet      

 samma män      

försöker   komma in   

varje morgon  

för att äta frukost 

men berusningen avfärdar 

en efter en 

men men men min älskade 

medans ni släpar era ben mot 

det gröna   kan ni inte köpa

åtminstone

att polisbarnen    är så vackra 

betongen mot dem

fulla måste sova ute

ni blir ju så varma ändå

ni har ju bananer ändå

hatar ordet existentiellt

vad ska ta över

människan vinner

makten över programmeringens medel

vad får sonen göra 

och gå emot 

hur kan man andas 

barnen springer där de inte kan

det finns bara något som funkar

förlåta & fortsätt      ett liv mellan senor

älskling jag vill skriva dig på näsan

en hel bok mellan håren

barnen är kära i varandra

en flod av gyttja kastar 

sig själv  -  det faller / ner

jag, djävulen

barnen, satt i huvudet

som fåglar i träd

en omröstning på twitter:

Om du var en ängel i mänsklig form (med två vingar)

Vad hade du då hållit i handen?

• blommor

• en kungaspira

• ett svärd

Rättsprocess 

värre

Än våldet

som Orsakat

de bruna breven åker

inte kaklet när vi 

ser att du har möjligheten

det sitter på huvudet

det sitter på huvudet

dess ben dinglar med axeln

natten kaklet natten

ett finger

ett finger ruttnar en nunna

kungar

ja 

precis

ja

man kan älska någon

man inte känner 

några fimpar runt kladdiga