nej nej nej jag har inga armar
jag kyler ner mig med frusen vodka som sirap i husväggarnas armar jag kan hängas från taket jag kan smälta i dansen jag kan förångas och låta alla själv antända
din hårklämma i håret
återkommande
kramar och skriker
bönfaller till
döva öron
hål i magen gallan rinner ner och rinner ut det här är inget liv skapa det ändlösa som hon krossar benen som han ändå inte kan få upp solen är näsblod
jag har kött i näsan fylld är den jag kan inte höra dig jag har kött i näsan jag kände en kille med tänder i näsan eller en tand som stack ut ur näsan
det finns för många tidningar men vi ska fylla ut världen med flera jag hade tänkt starta klägg magasin för att visa någon sorts riktig intention inom den karriäristiska kulturvänsterns kroniskt misslyckade ambitioner
jag avundas den höga energinivån
och låga självmordsbenägenheten
och överestetiseringen
nu ska vi leva life
ångan o värmen i kaffekoppen dras ut och stabiliseras av sommarluftens tjockhet det finns ingen kontrast kaffe kan inte svalna jag utökar porslinets tjockhet med fingrarna runtomkring hör fåglarna skrika eller sjunga eller skriksjunga jag tror att räven har brutit sig in i den lilla inhängnade odlingssfären jag kliver in stänger grinden äter en tomat äter smultron går tillbaka till verandan tar på mig skor jag blickar ut efter rådjur en vän hade varit underbar just nu om rådjuret bara vill stå här framför mig och andas med blicken med bröstet med sin gigantiska ofattbara mekaniska lunga