Post-mortem
Baserat på ännu en (verklig) horribel dag på kundtjänst
“Hej och välkommen till Postnord du pratar med Sven Svensson hur kan jag hjälpa dig? Nämnde jag att jag var etniskt svensk och hur lätt uttalat mitt namn är?”
“AAAAHHHHH ÖÖÖÖ HEJ NU ÄRE SÅHÄR ATT JAG RINGER TILLBAKA TILL ER NU SÅ ATT AA MEN DU FÖRSTÅR JU SJÄLV NI HAR JU RINGT TILL MIG.”
“Jaha okej! Jag kan inte se exakt varför vi ska ha ri…”
“NÄ MEN DET FATTAR VÄL JA MED VA MEN DET ÄR MIN POJKVÄN SOM RINGT FRÅN DET HÄR NUMRET OCH HAN JOBBAR JU INTE HOS ER SÅ TÄNKTE BA’ BERÄTTA DET.”
“Okej men du menar alltså att han ringt från en postnord telefo…”
“JA MEN PRECIS SÅ TYP ALLTSÅ HAN HAR JU TYP STULIT EN AV ERA BREVBÄRARES TELEFONER HAN ÄR TYP HELT PSYCHO, MEST NARCISSISTISKA KILLEN ASSÅ.”
Jag gör en snabb överslagsräkning i huvudet på vilka konsekvenserna blir om jag bara skriker “HÄNG DIG” rakt ut, slänger av mig headsetet och går ut för att sedan aldrig komma tillbaka. Självklart hinner hon under min betänketid fortsätta förklara.
“MEN MER ÄN SÅ SÄGER JAG INTE FÖR JAG ÄR INGEN GOLHORA ASSÅ JAG ÄLSKAR JU TYP HONOM FAST HAN ÄR HELT JÄVLA PSYCHO.”
Är hon i fara egentligen? Pratar jag med Christer Peterssons gasts nya sambo?
“ööööööööhhhhh”
…
“JA ALLTSÅ DET ÄR JU STÖRT DET FATTAR JAG MED.”
Känner att jag för en gångs skull ska försöka hjälpa en kund, bara för en dag. Det är ju en sak om någon gubbjävels båtmotor hinner komma innan helgen, men det här kändes marginellt viktigare.
“Okej, känner du att du är i fara?”
“NEJ MEN GUD HÅLL DIG TILL SAKEN! DU ÄR INTE ENS POLIS, MER ÄN SÅHÄR SÄGER JAG INTE. HAN ÄR EFTERBLIVEN INTE VÅLDSAM JAG SA JU ATT VI ÄLSKA VARANDRA FATTAR DU INTE? TÄNKER LIKSOM INTE GOLA”
Rätt fett ändå tänker jag.
“Jag skulle nog behöva lite mer information om jag ska kun…”
“VI BOR I ESKILSTUNA MER ÄN SÅ SÄGER JAG INTE.”
*KLICK*
Någonstans i Eskilstuna finns alltså buskisversionen av Bonnie and Clyde.