REFUSERA. CENSURERA. ÖVERVINN ALLT SVINN.

Städerskan (Čistač)

Ta mitt hjärta,

din läderjacka.

Vik ihop den sådär

Marie Condo snyggt

till en trekant.

Vik ihop den som min mamma

lärt mig vika ihop tetrapak.

Geometriskt anpassad för byrålådan.

Sådär snyggt,

SÅDÄR snyggt.

Så att man inte får knyckla ned den

ännu mer.

Klipp dina naglar.

Sopa upp resterna,

släng ut mina lockar

från balkongen

tillsammans med mitt stoft.

Kruskraset kan du lämna

det är orsakat för mig att handskas med

för jag är så händig.

Räck mig limmet och

lämna mig i ensamhetens nattlampeljus

så kommer

kruset

stolen

midnattssolen

vara i brand-new-without-tags-skick.

Allt kommer jag lämna bredvid nattduksbordet.

Till en framtida mor

vad är det för poäng att sörja

plötslig spädbarnsdöd?

den spydde o grinade,

den var ny

den var obefintlig

den var ett tomt skal.

“WA-WA-WA-Winnicott”

Ifall Gud väljer att ta barnet

lämnar det att vila i famnen hos de fallna löven

är det planerat.

Din sorg är fåfäng

endast apatin är att uppskatta

fortsätt hoppas

hoppa genom drömmen

trotsa trätaket finn hoppet

Gud

flyt

flyt

sväva

nej flyt

nya byts ut hela tiden.

Detta är endast en fars för insemineringen

min empati är mållös och

må alla mödrars toxiner

upplösas som pärlor i vinäger

må bebisen belysa världen.

må hädelsen upplysa värden.

Förlåt det är bara så lätt att störa sig på

mamman, det döda spädbarnet och en tredje, hemlig sak.

Seratonin handlar om mig! Det är sååå jag (sisoy), det måste bara vara jag (c’est moi)!

Mottagandet av kärlek

är ömsesidigt

troendet att fäbless

kan växa för mig

är ett sätt att så,

skörda mig;

döda mig inte.

Kanske kommer han klara sig

från att

förtvina

bli självförsörjande

på nödprovians

bli Houellebecq-formad

men INTE som i ”seratonin”

Gud nej!

Jag lovar,

jag är avskräckt,

jag ser ljuset,

jag ska inte ta antidepp,

Gud jag lovar!