Madrasspoesi
En stridsskrift för innerlig fred.
du fräste åt mej
hela ängens dagg
och de knippena som låg infrysta i
den sista frosten från augusti
fristen stannade i tiden
du bet mej och i det
halva bultandet som knep igen
kippade after andan
bröstet trycktes igenom fälten
och så sjönk jag i tre till fem månaders
väntetid
vårdkön var så lång att den kapades
inkapabelt av den första kirurgen
trettiofyratusen år i tiden
det var min spaning den morgonen
du fräste och Oedipus växte
som ett skämt
jag menar det som en fars
knycklade det sköra rispappret och slängdes i det
knuffades undan och så
tumultuariskt
slängdes jag omkring i flottet
medan salt ströddes i
de öppna såren
det var ju ändå mitt salt
och jag var landets fett
men det är OK
x_x
sen omfamnades daggen
med den tvättade jag såren
kammade den kapta
koksluggen
gurglade
satt på mig kläder
mådde inte bättre
men log
indie-cheez
det är så BEDRÄGLIGT
FÖRSKRÄCKLIGT
att komma i ditt handfat
som jag tog två slattar på
tidigare
skillnaden är transparent och osynlig
porslinet passar in och porcinin fylls ändå upp
men ocensurerat
kan jag inte se någon skillnad överhuvudtaget
det är verkligen samma sak
men till mina skor
