vi skulle komma att aldrig laga varandras mat igen

kanske i sin höjd läsa något manus

ge artig feedback och fråga hur det

går med olika ansökningar. skratta. mobba

rada upp. ibland skulle vi komma att

tillåta oss att gråta. men jag kokar bara

en kanna kaffe nu. inte två och inget te.

jag skulle komma

att aldrig längre fråga dig om du vill

ha en liten kopp med filmjölk för att

vi skulle komma att inte

längre befinna oss i sociala situationer

där filmjölk var så inblandat. vi skulle komma

att verkligen försöka. jag skulle komma

att försöka börja laga mat igen utan att

bryta ihop. vi skulle komma att försöka prata

om normala saker med varandra,

mat och konst och debatter. och inte bara

om varandra. men jag skulle aldrig sluta

sörja filmjölken. jag skulle komma att sluta

säga vad jag känner egentligen. hur mycket

jag kom att sakna filmjölken i koppen

som man lapar i sig i sängen. vi skulle komma att

sitta på många olika bänkar och