Kölden fryser ramverket lenheten av den lystrar i lägenhetsskimret skallrandet upphör den bedagade daggen redan slukad. Nu är törsten fimpad tillståndet framträder; den vackraste av gåvor tillägnade mig. Fyller fallusens fat, förlåt för förnimmelsen men förut 80/20 mina/dina. Blickar nu nedåt, stirrande, fastlåst poserande av sternocleidomastoideus, mina mimetiska muskler formar självmant en orubbad uppåt-båge, fatet framför nu 100/0 mina/dina. Tillbringar en skål, en kolhost utav glädje som silas genom gluggen i framtänderna, slammet svald ur svalgets luckor. Kyss mig ej, jag är äldre, ber inte om mer när en med varor, silkesband och emballage, vernissage, pastis i pet-flaska och barslagsmålsentourage, till slut gött en tidigare sorgsen gosse.